Födelsen

Det är som att bli
dubbel
och halv på samma gång
att växa och förminskas
Att stärkas och krympa
Lämna och komma fram
Alla dessa motsatser
drar och berikar
sliter sönder mig
får mig att sväva som på moln

Det är lek och allvar
lycka och djupaste förtvivlan
jag sugs in mot jordens innanmäte
skrattar högt
gråter intensivt
exploderar
imploderar
Min hud vänds ut och in
jag transformeras
förskönas
förtydligas
förbättras

Som en puppa har jag levt med ett skyddande skal
nu är jag sårbar
vem som helst kan när som helst 
skada mig
döda mig
Det är så det ska vara
jag är vacker
men tunn
med en själ starkare än någonsin

Jag föds på nytt
efter skärseld
efter helvete
efter att ha levt i underjorden
i yttre rymden
i utanförskap
i ensamhet
Människor runt omkring mig
utan att varken se eller höra
utan att synas eller höras

Nu är det jag
och jag behöver bara mig

Som att dra av huden efter en gigantisk blåsa
därunder ett tunt rött lager som blottas
som hos en nyfödd
och så är jag också pånyttfödd

Jag dansar på min grav

Jag dansar på min grav
under jordkokor och spretiga rötter
ligger du och tittar upp
studerar mig

Jag är naken och du ser allt det som är jag
min kropp snurrar
vrider sig runt egen axel
maskrosblommor yr i luften

Jag är vacker
min dans en hyllning till mig själv

Jag överlevde dig
Du ligger kvar där under
i min grav
dit jag ännu inte ska
än är inte tid för vila
Du är död och begraven
Jag dansar

Tusen och ett liv

Han kom till henne om natten
stod över henne
tittade
skyndade inte

Då var hon hans allt
Och hon var liten
i hans blick
i sin egen storslagen
och mäktig
en drottning

Han var hennes hov
samtidigt hennes far och älskare
I alla tider
Innan födelsen
i annan skepnad

Smekte henne som i farväl
men bandet släpper aldrig
de kommer aldrig att lossna från varandra
Hennes ena öga halvöppet
bara en kisning
för att inte bryta ögonblicket

En saga genom årtusenden
i olika kroppar
men alltid de två
avbrott av misstag
som om intensiteten behövde svalkas
Men alltid starkare
för vart liv

Och nu är de så nära
att de nästintill är en
förenade i såväl kropp som själ

Vänta!
Vänta!
Inte än
Låt mig se på dig min älskling
ännu en stund
innan du blir jag
och jag inte längre kan skilja oss åt

Du är så vacker
Låt mig njuta av ditt vara
ännu en stund
innan vi blir en och du försvinner
går upp i mig

Se på mig
Rör mig fysiskt
Här har vi vandrat i eoner
och först nu ser jag dig

Som min far var du barnslig och omöjlig
som min älskare mjuk och varm i akten
kall därefter
alltid med stort begär
men också tillgivenhet
Det var alltid bara jag
du kom alltid tillbaka
Som min bror lekfull och rädd
Som min son tacksam och hatisk

Men allt det där är länge sen nu
Sedan försvann du för en tid
Jag levde tomma liv
utan att veta om det
Och du reste för att lära
för att inte göra mig illa mer
för att komma tillbaka
och stanna

Tysta dansen

Hon rör sig i tysta dansen
smidigt
som vore hon ett med luften
böjer hon ben och armar
huvudet rullar
fingrarna spelar
tårna sträcks
bålen i en båge
som i extas

Blicken följer med
fixerar
ler
blundar så
kroppen ett med den musik som inte hörs
det inre som hon följer
som kan bli ditt
att dela
om du ser henne

Hon dansar
utan ljud
låter sig föras med av de toner som är hennes egna
lugn balett
hetsig tango
svettig disco
eldig flamenco

Hennes fötter nuddar knappt golvet
kraften och konsten är ljudlös
men du kan känna vibrationerna

Om du går in i dig själv
i henne
hör du också
den musik
som är hennes liv