Tusen och ett liv

Han kom till henne om natten
stod över henne
tittade
skyndade inte

Då var hon hans allt
Och hon var liten
i hans blick
i sin egen storslagen
och mäktig
en drottning

Han var hennes hov
samtidigt hennes far och älskare
I alla tider
Innan födelsen
i annan skepnad

Smekte henne som i farväl
men bandet släpper aldrig
de kommer aldrig att lossna från varandra
Hennes ena öga halvöppet
bara en kisning
för att inte bryta ögonblicket

En saga genom årtusenden
i olika kroppar
men alltid de två
avbrott av misstag
som om intensiteten behövde svalkas
Men alltid starkare
för vart liv

Och nu är de så nära
att de nästintill är en
förenade i såväl kropp som själ

Vänta!
Vänta!
Inte än
Låt mig se på dig min älskling
ännu en stund
innan du blir jag
och jag inte längre kan skilja oss åt

Du är så vacker
Låt mig njuta av ditt vara
ännu en stund
innan vi blir en och du försvinner
går upp i mig

Se på mig
Rör mig fysiskt
Här har vi vandrat i eoner
och först nu ser jag dig

Som min far var du barnslig och omöjlig
som min älskare mjuk och varm i akten
kall därefter
alltid med stort begär
men också tillgivenhet
Det var alltid bara jag
du kom alltid tillbaka
Som min bror lekfull och rädd
Som min son tacksam och hatisk

Men allt det där är länge sen nu
Sedan försvann du för en tid
Jag levde tomma liv
utan att veta om det
Och du reste för att lära
för att inte göra mig illa mer
för att komma tillbaka
och stanna